Min dikt har flytt från ett äldreboende i Strömstad
och stavat sig fram till Lex Maria
men ingen nämner hennes namn ikväll
hon är fastspänd i en sjukhussäng
med gallergrindar längs sidorna
hennes tystnadsplikt
väger mer än tusen fyllda blöjor
hon sjunger vaggsånger
om vilsenhet och förtvivlan
på ett språk som stelnar till lava
hon bär på smekningar
av darriga händer
hon kommer med små teskedar
av mat från en älskad make
som olovandes tagit sig in
mellan kl 13-14:30
Han viskar hennes namn
om och om igen i hemlighet
och hon låter honom föra
tryggheten tillbaka