Min själ bredde sina vingar
och höjde dem

Sedan flög den
mellan berg och djupa dalar

Mitt i natten grät den
i trädgården av rosor

I ensamheten
tänkte den
på de gamla sköna dagarna

Under främmande himmel
i ett främmande land
var den

Den grät redan ut
i en störtflod av smärta

men

Under allt detta
var den ganska lycklig

Genom svaghet
har min styrka vunnit