I natt dog han igen. För 34:e gången. Snart, sägs det från hans namne, ska vi få veta hur, varför och vem som sköt honom och Lisbeth.

Det tredje skottet sköt vi. Det tredje skottet tog vi. Vi sköt. Och vi dog. Men bara nästan. Vi går omkring och "mår dåååligt" och har "ånnnngest" över vår egen förlamning. Vi åstadkommer ingenting för att ta oss framåt. Vi dog för helvete, vi dog.

Det var ett skott som inte syntes, inte hördes och aldrig föll till marken för det träffade ingen kropp. Det gick och det går genom våra själar och ingen jävel ställer sig i vägen och tar kulan.

Det Palmeska Folkhemmet hade blivit för internationellt. Det var ett nytt, modernt Folkhem som ville ut och andas frihet...bort från sin egen bråte och nya kväsande rädslor för att inte veta vart vi var på väg. Palme hävde sig på tå. Då gjorde vi det också och såg lite lite längre och mer utav hur världen var ordnad i orättvisor och andra visor.

Han skrek "DJÄVLA MÖRDARE !".

Det kändes som att vi var på väg ut mot havet....öppna landskap... men skottet träffade och smalnade åter av vår syn och sänkte horisonten till en smetig, svart åker där miljardärer började krypa omkring med ångest för sina pengar och ADHD och tusen andra neuropsykiatriska symtom som snart blev så på modet att köerna till vårdcentralernas psykologer med tio timmar a´hundra kronor ringlade sig snart upp i arslet på läkaren som fick nog och bytte vc.

Att världen var större än Sverige glömde vi bort. Det medicinerade vi bort. Att sossarna av upp-och-nervänd sorg efter Olof blev mer höger än höger själv glömde vi bort och valde SD som vårt nya hopp.

Organiserade men ostrukturerade förortsgäng drar fram som "nya tidens" ligister, mördar för en sil och tar 10 år i fängelset med en klackspark

De gamla säger de inte känner igen sig. Vem fan gör det ?! Jag har inget behov av att känna igen mig men jag har ett märkligt behov av att kunna känna att jag har möjlighet att ge barnen en framtidstro och en gnutta lycka av att få finnas. Allt sånt hade Olof fullt av i fickorna.

Kanske hade han en annan sida också som i vissa fall gjorde honom förblindad av makten. Han körde över folk, han påstods ha lagt sin säd där han inte skulle men lyckades likt förbannat snirkla sig ur de mest trängda lägen. Han var född blå men med sin inre vrede kokade han sig röd...åtminstone i politiken. Jag tror man aldrig kan lämna sina rötter utan att riskera livet.

Han inte bara riskerade livet. Han dog. Han sköts och inatt sköts han igen. För sista gången ?

För mig häver han sig alltid upp på tå och skriker: " DJÄVLA MÖRDARE !". Politik är att vilja. Vem VILL nånting idag ? Mer än att bli känd och smal med ett fett konto på banken ?

Att han skulle få så rätt....."DJÄVLA MÖRDARE !"