Jag glömmer alltid
om tala
är silver eller guld.

Det går alltid att skrapa lite på ord i följd,
skrapa bort en konsonant eller ett kolon,

Det går alltid att skrapa lite på tystnad,
skrapa fram en vokal eller ett utropstecken,

Vi talar och tiger.
Skrapar bort och skrapar fram.
Tills vi har små glimmrande blad i botten på en blommig kopp,
där vi med smala ögon tyder fram allt vi vet.
Och allt vi vet
är att tiga är någon sorts metall från universums barndomsår,
att tiga är någon sorts rest av två våldsamt sammansmälta stjärnor.