Vem kunde tro
att en åttaåring har en sån makt
att nästan välta en familj
men de har tagit sig samman
och bett att vi ska hämta honom.

De hade aldrig trott
att det skulle vara så svårt så svårt
att ta hand om en liten åttaåring
men nu vill de äntligen
tänka på sina egna barn och sig själva.

Jag håller hans lilla svettiga hand i min
han är prydligt klädd betalt av socialtjänsten
luften är tjock av olust
och full av ord som glider omkring
som guppisar i ett akvarium.

Deras leenden till avsked
grimaser som fastnar
han ler inte hans ansikte är som papp
en kartong ihopslagen
om alla hans tidigare avsked.

En åttaåring som haft så mycket makt
står nu maktlös
med kroppen knuten som en reumatisk hand
en vrakspillra som kastats
utlämnad åt min makt.

Vi åker till institutionen
jag har inga egna barn ännu
jag låtsas att han är min son
Vill du ha en glass?
Det är roligt att få ge honom något.

De tar emot honom vänligt, professionellt
jag ler med kruttorr mun
han börjar försiktigt leka
han och en annan pojke vill ha traktorn
de ryker ihop.

Jag måste gå nu, hej då!
När jag stänger glasdörren
rusar han fram och dunkar på den
vi står där på varsin sida om glaset
fyllda av varsin maktlöshet.