...när vi åt kall gourmetpizza ur pappkartongen

och funderade på hur vi skulle få

hallonen att ta sig.

Då när vi i lugn och ro ännu kunde

sitta under parasollen och läsa en roman,

vilken som helst, 

och drömmande se ut över cyklande barn.

Då när vårt största irritationsmoment var

att skruva ihop ett stänkskydd på trimmern

och akta oss från att trampa på tistlar i gräsmattan.

Då, innan allt var försent.

Ville aldrig ta för givet, men

 vi borde ha kämpat till sista blodsdroppen

för vår framtid, 

för planetens framtid!