Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

radband

Jag är rädd för den som döljer sig
under askan
hon som brann i stolta lågor

tystnaden
på spinkiga ben
visar hur ska jag leva

utan åtrå utan hopp om din kärlek
jag ska leva på mandariner och vatten
flödande ljus bränner skrattet till flarn

askan ligger vit på stigen
rullar av och an innan allt skingras utan ett ljud
stillsamt

i vågor störtade jag mot dig
viss om att bli mottagen
jag förstår nu

att du inte kunde tycka om någon
som älskade så öppet
att jag äcklade dig

som en lortig barnunges skri
över hur gott det är med våfflor och hallonsylt
och hur hemskt det är när det goda inte finns längre

passionens spretiga linjer tecknar oss
vi är två små humlor på väg åt var sitt håll men ändå parallella
ingen kan sudda ut livslinjer





Fri vers av Magdalena Eriksson VIP
Läst 141 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-03-30 10:43



Bookmark and Share


  Anya VIP
Fantastiska bilder i ditt språk.
2020-03-31

    Respons VIP
Jag tycker om dina liknelser om barnskrik och våfflor och om att leva på mandariner och vatten. Det finns något om humlor och passions spretiga linjer som också fascinerar.
2020-03-31

    Elisabeth Nilsson VIP
Alltså, du är helt med att fånga känslor i både bild och ord!
2020-03-30

  ULJO VIP
Du associerar ondsinthet och kärlek med att förklä sinnesstämningen i hallon och våfflor. Gillas. Mycket bra från din penna
2020-03-30

    Max Poisé
Längtan är något som jag associerar till något ontgott. Du förmedlar den med fina ordval och tydliga bilder. Tusen tack för denna!
2020-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP