Det gick runor och rök
kring Kabalalis krök
där var skysmolk
och stenstod
och blod,
och i mässande ring
gick Kabalali kring,
där var knäfolk
och blydolk
och spök.
I ett eldpentagram
kom essenserna fram
genom skenblått
bland stenbrott
och smog.
I seanser i skog
kung Kabalali drog
sin runskrift
med trollhand
i sand.

Och i blå anletsdrag
lästes Kabalalis lag
och förstummelse steg över gläntan,
spiritistandetag
drog mot himmelen svag
där förförda föll ned i förväntan.

Folk i runornas ring
stod på knä runtomkring
när i mitten nedlades de äldste,
och i feberrus folk
höll förgyllelsens dolk
att bejaka de vakande frälste.

Och vid vindlar och vrår
och i spindlar och snår
stod förhäxade sänkta till dvalan,
där som trolldomens ton
ekar evokation
i Kabalalis kuvande talan.

Men bland andar och blod
de besvärjda förstod
att uppståndelsen stundade nära,
för till tungornas tal
i sin ringritual
kung Kabalali offrar de kära.