Stenstoden
samlar mossa
allt rasar av rörelse och det finns inte skuggan
av stillastående eller nollpunkt.

Kakafonin vägrar avtona, varför är då allt så fastfruset och blickstilla?

Allena,
mol allena,
till och med paria,
klämtar klockan för dig.

Låt den klämta,
låt hundra klockor klämta,
klämta och
klämta livet ur allt.
Om nuet är ebbande dager och dået ett svart gap,
är riktningen en.

Kvar ska det ändå bli glans och glam, ståt och glitter och stoltaste insignier.