Högt upp i ett betonghus
bland skrikande måsar
och trädens kronor
hit når inte gräset

Jag föddes i grönskan
krälade varsamt
för att undvika tistlarna
varje brännsår blev en läxa

Som barn hoppade vi
över vattenspridarna
våta kroppar
höga skratt
jag minns inte era namn

Tiden plöjde genom oss
gräset blev ett minne
avgaserna trängde in

Våning för våning
år för år
nu ser jag bara asfalten