Jag grät till ett stort moln som var på väg över himmelen
Jag såg de gråa tonerna och de fylliga kanterna och bad om solens sista strålar
Jag visste att nu skulle något illa ske
En droppe som snart faller och tar allting med sig
En tyst vind som smyger sig in mot nackhåret
Nu var det dags

Fyra små runda märken i pölarna och jag hoppar så högt jag kan mot en stenmur
Nu över den flyger jag fram över asfalt och gräs
..över stängsel och komposter
..förbi hus där jag inte bor
..förbi stickande rosbuskar och höga träd
.. och när den sista tiden gått hann jag precis finna mig på min balkong, regnfattig