Ett fenomen som vi alla berörs av och alla upplever är tiden.
Varför går den alltid i en och samma riktning nämligen framåt.
Framåt är ditt ödes bud och påbud ditt ödes järnhårda lag.
Jag har läst någonstans att inte i någon av Einsteins berömda formler om energins och materiens samband finns en ekvation som antyder att tiden skulle ha en riktning. Vi sitter alla fast i materiens och och tidens väv utan möjlighet att kunna ta oss ur.
Och jag dristar mig till att utlysa ett stort pris som kan uppfinna en fungerande tidsmaskin lik den som jag som pojke kunde läsa om. Jag tror det var en författare vid namn C.H.Wells som skrev den. Men det är inte omöjligt att jag minns fel.
I väntan på uppfinningen får jag nöja mig med den bästa förklaringen om tiden som jag hört. Det var från en ung person som sa ung så här ...Om inte tiden funnes skulle allt hända på en gång.
I väntan på detta får damer med skräck i ögonen vänta på det första gråa hårstrået och den första rynkan.
Och det kanske är tur att vi karlar kan luta oss tillbaka och mumla något om de grå tinningarnas charm.