På morgonen då den grå duvan
stilla sätter sig på taket
tvättar jag mig i fiskdammen.

Jag är en musfågel
bland vipporna på tamarisken.

Jag lyssnar till spindeln och hans väv
till blomman på den krokiga vassen.

Till kardinalens låt utan bibel
på alla språk
som tittar runt, tittar runt
och gör sitt oväsen.

Den dagen kastades hennes halsduk
över mina axlar.

Och ett fågelnäste säger
att träden står i beredskap längs gatorna.

På natten vandrar en svart munk
med månen runt fingret.

Jag flyr in bakom den sjunkande vassen.

Inbäddad i skuggor av sorg
gör jag mig en klädnad
av tårar från nödställda människor
(se hur det lyser i morgon!).

Zoomar in den röda solen över Hiroshima
och väntar på den grå duvan utan olivblad.