Där sitter han,
på en nopprig filt
bakom en cajon
dekorerad med en välanvänd
pappmugg;
skavd och odrucken

med några förlegade
mynt
skramlande i botten.
Där sitter han,
den sanningens apostel,
som mer än andra

skildrar människan
under sina idéer
och sina pengar.
Där sitter han,
kanske frivilligt,
väl berest,

myntar
sina inövade fraser
direkt
ur ett handelslexikon,
döljer sitt jag
bakom leendet

i den mest utsattes
uppblick.
Där sitter han,
ett strategiskt erkännande
av ett känsligt
maktförhållande.

Där sitter han
och förstår
världens bestånd,
håller sin mugg
som om den som förstår
är du.