Ditt liv är ett mäktigt berg gömt i snäckans spiral
jag ser dig äta med änglarna
allt är som det ska

kyssa någons händer är inte på tal
särskilt inte dina
det hade jag velat göra
vad ska man göra när alla ord rinner
som riskorn
rinner och rinner

mitt drömmarliv störde dig
du som sover drömlöst
du äger två rejäla händer
ett brett ansikte
starka tänder
95 år i samma kropp
fjorton vävstolar
tre begravda män

du kunde lära en blind att väva
en gång hade du en elev som var både döv och blind
du berättar stolt
dina kinder blir rosa och ögonen glittrar

jag ser att du är en liten tant i angorabasker
men jag vet att du är en särskild sorts
Anita Ekberg som badar i fontänen hela natten
överdådig och ett ögonblicksverk
en storbystad stjärna bevarad i miljontals hjärtan

jag tänker ofta på dig
när Blåklinten springer i säden
busar och stör med sitt blåa