jag sjunker
mjukt i mossan
medans världen
skiftar färg
I juli är grönskan nästan
lika mörk som natten
och eklöven
som koagulerade blodkärl
redo att få en stroke
och dö på kuppen
Vi lägger barnen i skuggan
och i ljuset skådar vi svanparet
i det ljumma havet
jag försvinner där
men vaknar
av bonden som skördar
och inser
att utsikten är storslagen
och vackert oxå är
en tistel bland havre