Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Solitärfärden



Var med mig, när tiden tystnar sakta
stilla över valvets sovalkov,
tys till mig, tillsammans ska vi akta
asketernas och ensamhetens lov.
Det är så mycket här som somnar in och spänner,
grasserar, brister, rister bort och bränner.
I intingheten ringer klockan dov.

Spring med mig, föröver skymda skyar
innanför sceneriets surrogat,
för varje steg i evighet förnyar
tidens mustna mening, min kamrat.
Så omväxlande stilla stunden ränner
fjärmad ifrån sammanhang och vänner
men än som samma tid, som simulat.

Bli vid mig, när tiden tystnar sakta
till halluclivet av en annan tid,
var vid mig, vilsna vill vi vakta
vad vesåddsvalven växer här invid.


















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 154 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-05-13 21:19



Bookmark and Share


  Christoffer Andersson
Asketens bön. En bön i botgörings rum. "Var med mig", "tys till mig", "spring med mig", "bli vid mig" och "var vid mig" är (sinnes?)rörelserna: "Så omväxlande stilla stunden ränner". Var i tiden befinner sig sceneriet? Var befinner den sig i nästa ögonblick? Vilken är den andra tiden? Vart leder halluclivet? Gripande, omfattande, omvälvande. Fjättrad. Längtan...
2020-05-13
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP