Skulle jag brutit mig fri

Redan när stenar

tog sina första andetag

Svalorna visste

Där de dansade

I bågar över himmelen

Ändå seglar de obrydda

I nattens sommardimma

Gömmer sig mörka ögon

Skogsråets väsen lockar

Alla tomma känslor löper amok

Tills de når hennes kalla hud

Och ingen har vunnit

Striden om ingenting

Kölden ritar huttrande gåshud

Över allt vi inte förstår

På ytan kan man känna vilsenheten

Söker vetskapen bland spillror utanpå

Under väntar värmen som endast låter sig finnas

När förvirringen lagt sig att sova

Räknar förlusterna i torra tårar

Som ingen kan se fast de värker

Mer än varma kramar kan omfamna

För alltid kommer mitt hjärta att sticka ut

Känna köld och bitterhet i sitt vanskapta och grova yttre

En dag kommer ingen att begrava hjärtat

Ovan kommer svarta sorgvimplar blomma

Så vackra att sorgen tappar rösten

Knäböjer i vördnad inför sin spegelbild

Just där bredvid svarta kronblad

Samlas en mansålders tårar

Just där kan man se längtan

I ytan på dammen

Som de sorglösa glömt namnet på

Den glömda längtans damm

Hoppas du glömt dess namn