Bara den släckta själen hörs i vinden

Man hör endast
vindens stönande
När den blåser genom nattens träd

Det börjar blåsa upp
och
Stunden skall snart vara inne

Då jag hissar mitt segel
som ett moln mot himlen
och
Beger mig ut
på öppna havet

En torkad ros
slår i stället
för hjärtat i bröstet

Vem har hört mig skratta
Vem har hört mig gråta ...

Skuggan
kroppens sorgdräkt
är min nu

och

Bara den släckta själen
hörs i vinden

Fri vers (Fri form) av Sladjana Zubcevic
Läst 1141 gånger och applåderad av 55 personer
Publicerad 2020-06-01 15:54

Skriv ut
Spara som PDF

DominiQueen AJ, denna briljanta text sved... 2020-12-02

StinaJ Vemodigt framfört i vackert ordspråk som berör mig. 2020-09-10

Bodingen "Skuggan kroppens sorgdräkt är min nu", topp! 2020-06-18

~Leonardo~ Elegant! Den här dikten har mycket själ i sig. Känslan av att något sakta tynar bort. Du fångar vemodet, väldigt fint! Bokmärket denna! Snyggt snyggt! 2020-06-09

BenGust Mild elegi med tung innebörd. 2020-06-07

ej medlem längre En alla tempus' text, detta Ett förflutet, ett nu och en tid som skall komma trängs och kräver samma fokus från diktarjaget Vad bygger en komplett människa? Allt och inget plus mer därtill, levnadsvisdom och prägling från alla åldrars måsten. Bara en som levt, kan berätta om hur det var att leva och ur samma törst hävda det igen 2020-06-06

Pia Laurell (fd Kal Wallin) Här läst denna vackra dikt tidigare utan att finna de rätta orden. Den går rakt i hjärtat. 2020-06-06

Solweig Jansson Väldigt vackert ! Bokmärker ! 2020-06-04

Solstrale oerhört vackert skaldat! 2020-06-04

Nils-Robert Melankoliska rader om en svunnen tid 2020-06-02

ej medlem längre Stor sorg här, nästan så man får svårt att andas.. 2020-06-02

Stanley Rydell Du skriver med ett språk som förtätas och förädlas mer och mer. Språk som inte värjer sig för bottendjup utan varsamt och obevekligt leder läsaren vid handen. Som om detta att helt äga smärtan gör det möjligt att lämna för ge det öppna rum. Man inbjuds att lyssna om än det hörs svagt. Smärtsamt vackert! 2020-06-02

Kungskobran Stor dramatik om själens färd, en av dina bästa. Bokmärkes 2020-06-02

ej medlem längre Det finns uppbrottsstämning i dikten. Från detta liv mot något annat. Både sorgligt och hoppfyllt. 2020-06-02

bibbi ahrnstedt Vackert, öppna havet är bra där kan allting hända, kanske själen vaknar. 2020-06-01

ej medlem längre Vacker i sitt vemod.. 2020-06-01

Elisabeth Nilsson Som en stillsam bäck flyter din vackra sorgsna dikt fram i mörker, ljus och en smula hopp. 2020-06-01

Lena Staaf En vemodig dikt om att låta sig omslutas av skugga och mörker, att kasta loss och låta,det bära hän, kanske ändå ett slags hopp. Fint språk med stämning. 2020-06-01

nu 1.0 Dikten ger en känsla av sorg och ensamhet. Jag tänker.. själen. Släcks den? I min tro gör den inte det, men i våra svåra ögonblick har vi svårt att känna andlig närvaro och kapslar in oss. Skickar dig en kram över hav och berg! 2020-06-01

WyS Vackra omskrivningar i en ständig transformation, livets skörhet och skönhet! 2020-06-01

Koloristen Utmärkt! Fantastiskt språk. 2020-06-01