trots allt blev livet bra

men minnena består

en tid som var väldigt svår

kanske så livet ska va'

tacksam för det goda

som ändå fanns

jag får förmoda

det segrar vanns

ärren finns ännu kvar

vittnar om våld som var

i själen smärtan är

bär dem med visst besvär

sorgligt minne bevarat

för evigt är sparat

i livets digra bok

där finns alltid någon klok

glada stunder också var

tår i ögat jag får

de jag också har kvar

genom livet består

man blir nästan religiös

när man ser tillbaka

så fantastiskt melodiös

man tappar nästan hakan

att vandra genom livets minnen

genom glädje, genom smärta

att våga ta stafettpinnen 

det stärker ens mjuka hjärta