Mina ögon har blivit lika tomma som din famn. Jag vilar inte längre där. Det gör inte du heller, så jag ska inte klaga.

Vi delade samma tankar förr, du och jag. Nu sitter jag ensam med både dina och mina tankar. Märkligt, tänker jag. Att du inte hittar tillbaka. Det är väl såhär det kommer vara.

Ett avslut som inte innebär farväl.