som sandpapper mot naken hud
som desperata skrik utan ljud
som solen steker genom hålet i ozonskiktet

som existens berövad på liv
som öppna sår efter en rostig kniv
kommer den och hånflinar oss rakt i ansiktet

som en iskall vind, som när fast mark ger vika
som en mörk skugga faller över fattiga, över rika
som håret av ormar på en dödlig svart Medusa

som ett oväntat stenhårt knytnävsslag i magen
som när ett nattsvart hål av mörker öppnar sig mitt på dagen
drar döden plötsligt in i vårt liv och sveper med sig allt det ljusa