Ängens vita täcke av nysnö

Känns lika oskrivet

som ett barns sammetslena kind

Röda spår över vita nejder

Fårat skinn över kindknotor

Utan forna mjukhet

I begynnelsen sårbart

Utlämnat

Årens spår likt

Inlandsisens tryck

Släpper med tiden

Kan du läsa hällens tecken

Kan du se vad som fick den att huka

För att sent omsider stiga åter

Bergets språk kan anas

Av den som är tålmodig

Det krävs tid att höra

Det som tid begravt