Mjuka vågor mot stranden

Sköljer stilla över handen

Likt en marionett utan färg

Livet rinner ut så rött

Vem kan vara hjärtetrött

Likt en sorg nu klädd i prakt

Vattnet kluckar rätt så tyst

Ingen sade ens ett knyst

Allt som sas till blick av glas

Nådde knappt från vita läppar

När ett sinne satte käppar

Nu ett glas har spillt allt liv

Ingen ställer till nåt kiv

Stilla flyter evigt fram

Under luftens lealösa barm

Inget mer ska hon nu känna

Kan du döda blommor bränna?