Jag vilar en stillhet

vid dina lugna andetag

en tår stannar sin väg

i vemodets beundran

faller jag hjälplös till marken

rister min längtan sig rank

bär mina tankar mig vilse

om du lämnar mig sank

kan jag någonsin finna

mig själv igen

minnas det vackra

för att kunna se

genom torkade tårar.