I trappan till cykeltunneln vid centralen
rann blod och hade format sig en stor fläck

Vilka är dom där ljusskygga personerna som man kan finna där?
Dom väser och vrider sig i mörkret nästan overkliga
ogripbara ormiga
ödlelika.
Fingrarna klättrar kännande på dom fuktiga pissluktande betongväggarna
Kläderna smiter om deras små oformliga kroppar
böjer sig och vrider
flinande väsande.

Jag vågar mig inte ner där. Inte ensam.
Men se, där går en gammal tant. Hon verkar inte rädd, inte alls som hon fruktade något okänt där i mörkret.

Igår, stog det i tidningen, ramlade en kille i trappan där vid centralen. Han slog bakhuvudet i ett trappsteg, blödde ymnigt. En okänd person hade ringt ambulansen. Killen klarade sig med ett par stygn. Personen som ringde gav sig inte tillkänna.

En av dom ljusskygga hade idag blod på sina kläder. Jag såg när han talade i sin mobil. Han såg samlad och fokuserad ut. Kanske var det han som hade räddat killen?