Ur värkligheten
Hav
Det var inte mitt fel och aldrig absolut ditt. Ett barn har ingen skuld. Ett barn ska bara älskas och tas om hand. Den ömma hand och den varma famn som erbjuder det tyr sig barnet naturligt till. Barnet kan inte veta att famnen är en främlings och att denna främling har en längtan för egen del.
Tanken var god. Handlingen var nödvändig. Följderna blev katastrofala.
Ett barn som togs ifrån och en hjälplös, svag ung mor i skuggorna till starka rika människor i solens rike. Med myndighetens tillåtelse.
Ett barn berövades sin biologiska mor. Ett barn växte upp och smälte samman med främlingar som sa att de var mor och far.
En människa berövades sin lilla människa.
Lämnades med ett hål inom. Ett hål som är svart och utan botten, ett oändligt hav.