Du sa åt mig att drömma.

Du sa åt mig att tro

Du sa åt mig att det var okej att falla...

Jag var så rädd...

...bruten och förfallen,

ett hjärta krossat i bitar

känslor förtryckta i mörker

det fanns inte mycket att ge.

Med det lilla hopp jag hade kvar,

lät jag mig själv falla...

lät jag mig själv drömma...

om oss.

Jag lät tro,

på dig...

på kärleken.

Du ljög.

Du bekräftade min största rädsla

Du gick från att vara en dröm som gått i uppfyllelse till att förverkliga mitt värsta mardröm

Du blåste bort mitt sista hopp

Du tog mitt redan brustna hjärta och krossade mig i tusen bitar, sedan hundra, sedan tusen till.