Jag besökte sjön idag, där allt börjande,

Tårna rann och jag bröt ihop.

Mitt hjärta krossades igen men inte på grund av dig.

Jag sörjde flickan jag förlorade den dagen,

Lyckan jag kände när jag låg i dina armar under himmelns siluett.

Omedveten om att det var mer än bara stjärnorna som dolde sig bakom nattens mörker

Jag sörjde flickan som litade på pojkars ord, som lät sig tro pojkars svekfulla ögon

Flickan som älskade öppet och fritt, som trodde att det hon såg var det hon fick.

Men mest av allt sörjer jag flickan vars största önskan var att bli älskad,

Flickan som skulle ha gjort allt för att vara din ögonsten, din musa, ditt ljus…

Vilket hon var tills du fick henne att slockna och lämnade henne i mörker…

så tomt och kallt…

Som kvällen vi låg i varandras armar här vid sjön.

Den flickan existerar inte längre.

Hon har andra drömmar och hopp, hittade någon annan att älska...

Flickan.