Olyckligt din.

Jag förlåter dig varje gång

Släpper in dig när det regnar,

Ändå så lämnar du mig alltid så fort solen är uppe igen.

Olyckligt din.

Saknar dig så det gör ont, önskar jag fick vara i ditt sällskap, hålla om dig, viska i ditt öra, kyssa dina läppar.

Parkera min näsa i din nacke så som jag brukar göra.

Men det får jag inte.

Jag står utanför din dörr medan det regnar, ensam ute i en storm.

Ibland får jag för mig att testa, önsketänkande att den här gången kanske du kommer, den här gången kanske du räddar mig…

Dumma lilla mig, dörren är alltid låst.

Olyckligt din.

Jag är din fast du är inte min.

Men det som gör mest ont är att du endast vill ha mig i delar i vissa stunder.

Ändå så tar jag tar dig som du är, det goda och det onda oavsett tid och rum.

Men du,

Olyckliga jag lämnar du ensam.

Olyckligt din.

Jag har stått här varit utestängd så länge att mina tårar har format en sjö och strömmen är för stark för mig att motstå.

Jag känner mig svag men får inte vila i dina armar, orkar inte kämpa emot även fast mitt hjärta vill stanna med dig.

Olyckligt din.

Som dag och natt missar vi varandra

Men älskling vi är inte solen och månen som jagar varandra för evigt,

Vi är två människor på jorden på begränsat tid,

Väljer du inte mig, släpper jag dig.

Olyckligt din flyter jag iväg,

Tänker på oss, våra minnen och en framtid som aldrig blir.

Det vi har är speciellt och vi hade kunnat vara magi… i någon värld är vi tillsammans.

Mina bruna ögon och dina blåa fast i varandra, natt och dag i en lycklig dans under stjärnhimmeln.