Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På äldreboendet Solgläntan

De säger detta är mitt nya hem
vem är det som möblerar om på nätterna
min fru har blivit ett pussel
munnen glad när ögonen gråter
hon reser till vårt hem
men jag är redan hemma
toastolen är gömd i köket
kökskranen droppar på toa
främmande personer pratar med tillgjorda röster
gladansikten som sörjer
argansikten som skriker
klockor som tickar och tickar
gamlingar som sover
mina barn är här
de säger hej och hej då
ingen får kramas
mamma sjunger vaggvisor
här går vägen till söndagsskolan
jag hittar min keps i hallen
men någon har låst ytterdörren
jag kommer inte ut
kanske finns det någon att fråga
varför är det fler än jag som bor här
varför skall unga kvinnor stoppa mat i min mun
de kan väl mata sig själva
en ung man lyfter min fot
och håller en strumpa i handen
det är en rolig lek
varför får jag inte vara ifred
dessa blöjor är för barn
det finns ett väntrum här
vi väntar på sankte Per
klockor som tickar och slår
teven som bara går
där står ett piano
jag slår mig ned hos Johan Sebastian
vi spelar en stund tillsammans
tack för att ingen leker pussel med musiken
tack för dessa händer som för musiken framåt




Fri vers (Fri form) av Respons VIP
Läst 153 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-08-05 02:29



Bookmark and Share


  Mats Edin VIP
Fint berättad
2020-08-07

  Anya VIP
Tur att musiken finns. Du lyckas sannerligen få till en förvirrad känsla i texten. Mycket bra gestaltning.
2020-08-05

  Blomma-Stjärna VIP
gripande och sorglig med ett slut som känns värdigt, ja, tack för musiken som man inte leker pussel med
- den som minns och kan spela Bach t.ex. kan tacka sina händer och sitt huvud - och den som sett till att det får stå ett piano i allrummet!
2020-08-05

  Marita Ohlquist VIP
Berörande text om att leva på ett äldreboende som känns främmande.
Minns från en praktikplats att musiken hade positiv effekt, många som ansågs leva i dimmorna kom ihåg och sjöng gamla texter utan problem.

2020-08-05

    Lena Staaf VIP
Gripande text om den förvirring som uppstår i den nya världen av obegripligt omhändertagande. De sista raderna speciellt rörande, när händerna hittar den undangömda melodin.
2020-08-05
  > Nästa text
< Föregående

Respons
Respons VIP