När jag en gång in vid gränslandets strand
 uttröttad lägger mig ner
klämtar en klocka i himmelens land
en har kommit  -  att lämna sitt ler
av allt som var när på min flyktiga färd
bar skogen fördold min längtan
för den som vill ser här skapelsens värld
som ett hopp för all innerlig trängtan,
som ett slöjmolns korta stund
lyfter jag blicken en sista gång
ser trädkronor vinka farväl
nånstans i fjärran hörs vindarnas sång
-  av Kärlek det vidare bär.