När hat växer som ogräs 

i fordom sköna lundar

Då finner jag mig tillrätta 

ser de sanna väsen

Som alltid vandrar bland oss.

De finner näring i den dolda världen

när ljus och skönhet lyser stark

När fåglarna kvittrar allra högst

När oskuld ligger ner och ler

Då sipprar mörka ilar ut i skuggor

Skjuter sina skott så himlen sakta dör

Nu står de där,starkare än förr

Vill vi vakna

eller är drömmar skira

Alltför honungslena att bära