det är nån hålighet i mig
som ständigt berättar om mitt jag i gryningen vaknar jag ur drömmen och undrar vad hände? var det verkligen så? jag kände hela känslan som den var riktigt levd Åse
min döde vän sa: "...hade inte möjlighet att säga till dig, men jag var tvungen att åka...Nu är jag här igen, men jag vill inte träffa dig. Vi har vuxit ifrån varandra....." Jag nickade instämmande konstaterande, att ännu ytterligare en i raden av vänner, hade försvunnit. Och så vände hon och gick, och jag stod och såg med stora lite blanka ögon efter henne, och chocken infann sig. Jag mindes hur jag hade älskat henne och kände hur jag fortfarande älskade henne och så kom jag ihåg och lämnat en känsla av övergivenhet hos mig Jag vaknade och insåg att jag hade drömt
Fri vers
av
LenaJohansson
Läst 380 gånger Publicerad 2006-07-14 10:20 |
Nästa text
Föregående LenaJohansson |