I


dagarnas gissel
är att de inte
längre når fram
till natten
när septembersolens
bleka solstrålar
mattas alltmer

I skarven vaknar
skuggor och oknytt
vi kryper längre upp
i varandra

klamrar oss fast
i det sista
sommarljuset
gömmer oss
för skogens
väsen

i otidstimman

tänder vi ljus
håller varandras
händer
ser ut över
skymningslandet
ser hur hösten
försiktig sopar undan
sommarens sista grönska
allt ska kläs om

andra färger

det gröna
tar hösten med sig
lämnar
gult brunt och rött
som ett sista bloss
av fägring

ibland ser vi en skymt
av oknytten
just som mörkret
tonar ut skuggorna
bort mot skogens bryn

II

vi söker efter
en färdväg
genom kosmos

vi går
med huvudet
högt genom
våra ögonblick

undrande

ännu väntande
på att livet ska börja

det är tungt
att gå sista
biten
vinden böjer
våra huvud
såsom det långa
gräset
böja sig
för vinden
på de höstgråa
ängarna

Om natten sitter
vi uppe
vakande

försöker fånga
några extra
ögonblick

längtande
efter en
ny gryning



ännu är vi sekunder
från vinter
och evighet

P.G 20200912

https://youtu.be/C-JTeLedyYg