Medberoende
ja, jag mer kände än hörde det
det var något med rösten
inte samma mjukhet
det var något med skärpan
och iskristallerna som föll
frusna tårar
rakt in i mitt inre
frös också mig
och nu då
i den tysta tomheten
känns din frånvaro så tydligt
du dansar på min grav
du skrattar vansinnigt
du smyger efter mig
dårskapen knackar på
jag vägrar öppna dörren
bara kika ut lite
det svarta hålet drar mig till sig
ska jag bara låta det, dig
tillintetgöra mig
förminska mig
radera ut mig
du som gav mig liv
ska du också vara den
som tar det ifrån mig
jag väntar
och jag vet att du väntar
jag hör din tystnad
låter den sprida ut sig
inom mig
att det ska vara så svårt mamma
att bara vara en mamma
min mamma
du har stängt nu
jag har bara att vänta
tills du orkar igen
jag har orkat så länge
medberoende