I en del familjer gäller; "Låt maten tysta mun". Det är väl inget konstigt i sig, även om det för mig låter jäkligt trist och "obrytt". Klart att man samtalar med varandra när man samlas vid köksbordet för att avnjuta en gemensam familjemåltid. I min värld är detta självklart iaf. Att man pratar med varandra vid familjemåltiden alltså.

 

"Låt skammen tysta mun"

(detta är ingen faktatext, och inte heller en självbiografisk text. Texten är fiktiv, dvs påhittad.)

 

Under Lottas uppväxt lät det annorlunda: "Låt skammen tysta mun" i stället för "Låt maten tysta mun". För i Lottas familj, eller snarare från händelser i hennes uppväxt, fanns det mängder av skamfyllda hemligheter som hon ombads (under obligatoriskt tvång med hot om konsekvenser) av hennes mor att inte yttra sig högt och öppet om. Omvärlden skulle veta så lite som möjligt. Helst inget alls.

 

Lottas mor satte munkavle på alla hennes barn, och de fick absolut inte prata öppet om vad som försiggick inom hemmets fyra väggar, "för annars...". Lottas familjemedlemmar, inklusive henne själv, var insnärjda i hennes mors skyddsbarriär av livslögner, som modern gjorde allt i sin makt att hemlighålla.

 

För att detta skulle "fungera" brukade Lottas mor skrämma sina barn med falska påståenden om "Socialen", som kommer och tar barn från deras hem om barnen inte lyder sina föräldrar. Ordet "fosterhem" var ett ord som var skräckinjagande för Lotta och hennes syskon. Lotta ville inte svika sin mor (modern som var hennes enda trygghet), och framförallt lyssnade hon alltid på sin mor, och därför höll hon också tyst om allt det där dysfunktionella som hände under hennes barndom. Att det var en dysfunktionell uppväxtmiljö var något som Lotta lärde sig som vuxen.

 

Lotta visste inte bättre som en liten flicka. För henne var det självklart att tro på, och att lita på, sin mors repeterande förmaningar. Och som ett litet barn, vad har man för val? Oavsett hur ondskefull en förälder må vara, är barnets kärlek till sin förälder alltid stark (generalisering). Föräldrarna är barnets närmsta länk till trygghet. Detta berör framförallt små barn som inte har erfarenheter om något annat liv, och som är begränsade med information/kunskaper från hur det det kan se ut i omvärlden hos andra icke dysfunktionella familjer, och begränsade med kunskaper inom svenska lagar och t.ex. om vad som står i Barnkonventionen. Barn har som sagt få referensramar, och är beroende av sina föräldrars omsorg.

 

Hur ska små barn kunna ha kännedom och kunskaper om allt det där? Barn väljer inte sina föräldrar. Ansvaret är helt och hållet föräldrarnas, och de har en skyldighet att ge sina egna barn en trygg och stabil uppväxt, med ansvar för hela omsorgsbiten, inkluderat stegen i Maslows behovstrappa.

 

Ordet "fosterhem" lät hemskt, och Lotta brukade ha mardrömmar om detta "hem". Modern skambelade och skrämde Lotta med de återkommande hoten om att "Socialen kommer och tar dig", och att hon skulle "hamna på ett fosterhem" om hon någonsin yppade ett ord om sin hemmiljö. Lotta ville inte skiljas från sin mor, sin far och sina syskon.

 

Modern överförde ett för stort ansvar på ett litet barn, och planterade tankestrukturer i Lottas huvud som var onormala för ett barn att inneha. Lotta fick ett ansvar som ett barn aldrig ska ha. Men barns överlevnad hänger på att barn anpassar sig, och Lotta lydde sin mors ord; "berätta aldrig om det här för utomstående".

 

Ett traumatiserat barn kan samla på sig en hel del funderingar och tankar inom sig (såklart) som kan hopa sig p.g.a. inre stress, oro och ångest från den psykiska misshandel som de är utsatta för (här i texten Lottas mor som utsätter Lotta), och som de behöver få utlopp för, men Lotta är ju förmanad att tiga (under hot). De tar en tillflykt från den upplevda verkligheten till fantasin värld, som fungerar som en skyddande barriär från den upplevda verkligheten. Barn tänker inte källkritiskt, och om vad som är rätt eller fel. Deras närmsta "faktabok" är föräldrarna och deras kunskaper, deras etik och deras moral.

 

I takt med ökad mognad och stigande ålder fjärmar sig barnet från föräldrarnas "fakta", och blir mer "ifrågasättande" mot föräldrarnas val och beslut, och vad dessa föräldrar "har lärt" dem. Alltså, ifrågasättande om att dessa val och beslut inte alltid är de bästa och enda alternativen i världen. Att traumatisera barn med ett överhängande hot från den närmaste tryggheten som ett barn har, en förälder, sätter helt klart spår i ett barn.

 

Det enda som Lotta kände till om "fosterhem" var vad hennes mor hade lärt henne (förmanat henne om). Fosterhem tog barn från sin mamma. Fosterhem hade elaka vuxna som bestämde över dig och som gjorde hemska saker med dig. Fosterhem skilde dig från ditt hem med tvång, och du skulle aldrig mer få se din mamma, eller pappa för den delen. Och inte heller få träffa dina syskon, för syskon särades ifrån varandra. Så sade Lottas mor, och det var allt som Lotta visste om "fosterhem". Fosterhem lät skrämmande, och Lotta var ofta rädd för att hamna där, och därför höll hon tyst.

 

Hur påverkade Lottas mammas skrämseltaktik Lotta i skolan? Jo, Lotta fick "spela teater" och iklä sig en mask. En mask som skyddade henne från fosterhemmet och de hemska tanterna från Socialen. Det var Lottas mors ord som ekade i Lottas huvud. Lotta berättade aldrig för någon vuxen om hur hon hade det hemma. I skolan log hon och var en glad lite flicka, som presterade bra i skolan. Hennes betyg var nöjsamt höga, hon hade lekkamrater, hon var inte direkt introvert och hon såg ut att må psykiskt bra. Men egentligen mådde Lotta inte alls bra. Hon bar på en ständig rädsla för att hon skulle bli påkommen.

 

Hon var så duktig så i skolan och mot andra vuxna som hon träffade (BVC, skolsköterskan, tandläkaren etc), och Lotta blev så småningom mästare på att dölja sanningar om hennes hemmiljö. Att ljuga/dölja sanningar för omvärlden blev till slut en rutin och en välinarbetad vana, för såväl skammen (som hennes mor hade överfört på Lottas ansvar), som skulden malde alltid i bakhuvudet, och dessa styrde hennes liv till slut. Det gällde att vara kreativ för att dölja familjehemligheterna.

Och hotet om den hemska platsen "fosterhem", hennes mors förmaningar och skrämseltaktik, följde Lotta som en skugga i många år.

 

Devisen "låt skammen tysta mun" höll länge i sig under Lottas barndom. En dysfunktionell uppväxt med en troligen narcissistisk mor, som "gaslightade" Lotta och hennes syskon under många år.

 

Förtydligande om texten och dess innehåll:

(Lotta är ett fingerat namn på ett lika påhittat barn, där den lika fiktiva texten skildrar ett barns uppväxt i ett dysfunktionellt hem, utifrån hur jag som författare har tolkat en möjlig verklighet för ett barn som Lotta. All text som kan uppfattas som fakta, och som du tolkar som fakta, tar jag som skribent inte ansvar för. Vissa delar i texten _kan_ överensstämma med fakta, men jag har _inte källgranskat_ dessa möjliga "faktareferenser" i min fiktiva skildring.)

 

Bildkälla:

https://www.allastrygghet.se/skuld-och-skam/?fbclid=IwAR07KN3JehuDZS8pn8J869UR_WcB9tXklTK4_HUCpKgwUa6r2zkuwdpTFFA