Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Omoget

Jag önskar jag kunde falla omoget hårt här på marken
Så mina knän blev uppskrapade, svidande, blodiga
Fulla med svarta små stenar
Då skulle jag kunna gråta hejdlöst
Som ett efterlämnat barn
och kräva tröst från den likgiltiga allmänheten
då skulle jag bryta den rundgång
av tristess
och ensamhet
och leka sedd
på riktigt

Jag önskar att jag kunde vara lite mindre vuxen
Lite mer godtrogen och lita på
Att någon räddar mig
När jag beslutat mig för att jag kan flyga
När jag litar på capen och kastar mig ut
Då vill jag tänka att någon tar en minut
Och fångar mig
I fallet
Men jag misstänker
Att ingen har tid.
Att alla har bråttom
Att jag får gå hem
Med skrapade knän.




Fri vers av Harris
Läst 517 gånger och applåderad av 12 personer
Utvald text
Publicerad 2020-09-25 11:33



Bookmark and Share

  Elaine.S VIP
Man vill liksom vara den där mogna balanserade människan för att det känns som om det är dit man borde sträva, alltid. Men som det går att läsa in sin egen pockande omognad som sipprar ut lite då och då. Sen finns alla andra som kanske inte finns som man skulle önska.
Du sätter fingret på något som många säkert känner igen. Jag gjorde det. Jag gillade att höra dig läsa den.
2020-10-26

  lodjuret/seglare VIP
Jo, texten gick såväl att både på en gång läsa och samtidigt känna en sorts språklig melodi, uppfatta en ton i texten, som appelerar så med ens egna känslor i nuet av ett samhälle där människor känns alltmer främmande för kontakt, trots att behovet borde vara just mera intimt och väl samspelat. Men kanske kan behovet tillfredställas som det ofta blir annars. Via att se eller läsa, prata i telefon med annan och att hitta vägar att gå, möjligheter som människor i alla tider hittat, funnit för att kommunicera med varandra. Detta sätt har det gemensamt med såväl musik som 'de sköna konsterna', klarat av att försköna en tänkt hård eller fruktad verklighet. Visserligen är gatan gjord av sten, men människor kring den, är mjuka varelser, möjliga att leka med. Texten förtjänar förstås fyra tussilago, en röd ros, en gul, en vit och en svart. Samt en vas av färgat glas att sätta dem i.
2020-10-24
  > Nästa text
< Föregående

Harris