Jag lever i en grå kvadrat
var dag är likadan
livet är en monoton maskin

Var dag jag äter samma mat
min fyrkant är så stram
allt jag gör är regel och rutin

Ingenting får hända
jag är så hemmatam
sker det nåt så är det smått diskret

Nerverna är spända
jag lever i en ram
och undviker all ny spontanitet

Jag knatar runt i cirklar
jag svarar alltid nej
min tid är både dyrbar och förspilld

Mänskan är ett flockdjur
men det gäller icke mej
jag orkar knappt att se min spegelbild