Du är den som hör några utnyttja systemet och bestämmer att ingen förtjänar hjälp.
Du läser i tidningen om falska intyg, vilseledande svar på blanketter och bristande samveten.
Över dina läppar faller muttranden om otacksamma jävlar,
om att det minsann inte var någon som hjälpte dig när du låg och kravlade runt i dina egna spyor i badrummet den där kvällen.
Om att de får allt de pekar på,
de där andra.
Du stänger ner telefonen, lägger den i fickan.
Säger det inte högt,
men tänker att ingen ser dig.
Och att det är deras fel.
De står i vägen, mitt framför kikarsiktena.
Du är den som först gav upp på dig själv och sedan på alla andra.