De möttes till slut
Bengt Lidner och Rainer Maria Rilke.
Den ene klädd i hemvävd väst.
Den andre skrudad i silke.
De talade länge med ivriga röster
om det ena men mest om det andra.
Medan solen av misstag gick ner i öster
bytte de tankar
ja, lättade ankar
och seglade bort på ords ocean.
De talade ännu med livliga gester
och solen av misstag gick upp i väster.
Nej, sade Rilke, nu måste jag gå
jag är bjuden som gäst på ett slott.
Ja, sade Lidner och knäppte sin väst,
det var roligt att äntligen råkas.
Det var det sa Rilke och log mot sin vän,
vi ska träffas återigen och språkas.