Hon sprang i bara fötter.
Men markens sträva rötter,
fick henne att ramla.
Hennes knän började blöda.
Mannen skulle säkerligen döda,
om han kom ifatt.
Hon stod upp på skakiga ben.
I sin hast trampar hon på en sten.
Som skär in i hennes sula.
Hon känner påbörjan av en bula.
Hennes hand förs till pannan.
Hans slag var hårt mot stråt.
Tärd och trött fortsätter hon förstrött.
En gång till och det blir som han vill.
Om han henne fick tag,
skulle det bli hennes sista dag.
Därför kan hon inte ge upp.
Smärtan mellan låren sved,
när de tillsammans gned.
Han var som besatt.
Bakom sig hör hon hånskratt.
Han var som ett djur fri ur sin bur.
Hon var dock fast i hans våld.
En liten koltrast pickar.
Den vänligt nickar när hon passerar.
Tyvärr syns inte denna gest.
Hon vet ej om hon springer mot väst.
Där och då viker hennes fot.
Inom kort är han framme.
Hon försöker ta sig från detta hot.
Hans kniv tas ut.
Är detta mitt slut? Tänker hon i rädsla.
Finns det ingen som kan stävja,
brottet som nu skall ske.
Hon blundar.
Flera nätter går innan polishundar får vittring om hennes spår.
Patrullen möts av en otäck scen.
Bland barr och gren ligger en kropp.
Som brutalt förts tillbaka till livets kretslopp.