I årtionden har parallellsamhällen fått lov att växa fram i Sverige. Områden där svensk polis inte kan gå in med risk för att bemötas med hot och våld. Områden där helt andra kulturella attityder och normer råder. Utanförskapsområden kallar man det. Dessa platser är idag en grogrund för grov kriminalitet och radikalism. Barn och ungdomar lockas in i gäng för pengar och status.
De utför hänsynslösa mord och blir belönade därefter. Om de överlever.
Nu har dock gängvåldet blivit så allvarligt att det hotar hela det svenska samhället.
Två olika maktstrukturer kämpar nu om kontroll. Den svenska staten har fått en konkurrent i de kriminella nätverken.

Men självklart såg vi det inte komma. Ingen såg det komma. Ingen såg att genom en omfattande invandring och brist på integrationskrav att det skulle leda till att Sverige blev ett splittrat, segregerat och mindre fritt samhälle. Men det fanns individer som förutsåg i vilket håll samhällsutvecklingen var på väg. De försökte varna och slå larm om detta men blev tystade och misskrediterade av media och det politiska etablissemanget.

Det är lättare att lägga skulden på någon annan och avsäga sig allt ansvar när man är i sittande maktposition. För varför ska man själv ta ansvar för en utveckling man personligen inte har varit med och skapat? Man är bara en efterträdare i en lång rad av efterträdare som har trätt till makten. Ingen vill bära bördan att fixa ett system som är trasigt. Ingen vill bemöta kritiken som kommer tillföljd av att man försöker få rätsida på saker och ting. Men man måste lösa den här situationen. Man måste utvisa de grovt kriminella som inte har svenskt medborgarskap och fängsla resten som har det. Man måste även stoppa rekryteringen av barn och unga till de kriminella nätverken. Dessutom behöver man lyssna på poliser, socialarbetare m.m som har en intim syn och förståelse för vilka insatser som fungerar i att förebygga och förhindra att fler dras in på den kriminella banan. För annars är vi tvungna att vänja oss vid att se barn mörda, få husfasader sprängda och känna vår trygghet krossas i tusen små bitar.