Jag trodde jag skulle
läsa om gamla dikter,
om landskap och hur
solen lyser.
Det jag fick läsa
var om människors liv,
så olika men mycket
var också likt.

Fria, instängda, gamla,
unga, män, kvinnor,
alla åldrar, pseudonymer,
andra helt öppna med
vilka de är,
men det är inte det viktigaste.

Det viktigaste var att jag
kunde se in i deras hjärtan
och jag lät dem se in i mitt.
Jag lär känna nya personer
genom min dataskärm,
jag kanske aldrig ser på riktigt,
men jag skådar hellre in i
någons själ där, än ser riktiga
människors ryggtavlor dagarna
i ända utan att någonsin få veta
vem de är...