Pappa, far, lilla farsgubben. Snart tar den där jävla cancern dig.. jag orkar inte se framåt mer.
Inte än
Lämna oss inte än
Jag vet att tiden hinner ikapp oss
Du måste snart lämna oss
Jag vet att du inte vill
Jag känner din rädsla
Vi är också rädda
Ingen vill släppa taget
Det kommer en dag då vi måste
Ingen vill tänka på det nu
Ändå har vi vetat så länge
Smärtan
Ångesten
Rädslan
Tårarna som tränger fram när vi ses
Det går inte att passera detta hinder längre
Det som förr var bulor i vägen
Är nu en hel avspärrning
En återvändsgränd
Vad kommer finnas kvar när du lämnar oss
Ett tomrum som aldrig kan fyllas
Spåren efter dig kommer att blekna
Suddas ut
Jag är rädd för att inte kunna minnas
Jag vill inte glömma
Ingen av oss är redo för det här
Ingen vet exakt när
Varje dag så oviss
Jag kan inte se framåt
Kan inte föreställa mig en framtid utan dig
Vill inte ens tänka tankarna
Du har alltid varit en del av livet
En självklarhet
Någon som jämt funnits där
Jag vill vara stark för dig
Någon du kan luta dig emot
Att finna tröst och stöd hos
Men i hemlighet orkar jag inte
Jag bryter ihop
Du får inte lämna oss
Vi är inte redo än
Du är inte redo än
Vi blir aldrig redo men det sker ändå