En vandrare i natten
som iaktagen är
Fast ingen varken ser han eller hör

Han går på frusna vatten
och det finns ingen där
Blott rymdens tusen ögon ovanför

Som dystra blickar fäller
i evighetens gång
De ruva nog på många hemligheter

Men stjärnorna förtäller
aldrig någon sång
De duger mest som stoff för poeter