Som en krigsskadad soldat återvände jag hem för att slicka såren rena.
Hem ljuva hem.
Till tron på något att ladda batterierna i.
tron på att allt var normalt.
Vi hade bott ensamma för länge.
Glömt bort ekvationerna och anpassningarna för att kunna leva tillsammans.
Eller hade det alltid sett ut såhär?
Vem var jag, vem var hon?
Hur hade min barndom egentligen varit?
Svinalängorna.
I dem dolde hon sitt missbruk
I dem kantrade hennes tillvaro.
I dem låg jag på en madrass,
svettig av ångest
och fylld med skuld.
Dit återvände jag aldrig igen.
Jag öppnade dörren och försvann.