vi närmar oss värmen
succesivt
som eliminerar världen
definitivt

en gång visste vi alla
vad som var rätt och riktigt
läxorna från livets skola
nu skyller vi på andra
vem bryr sig om annat
vad är det som är så viktigt?
ni är de förmyndande häxorna,
jag är den instutitonerade horan

när jag drar för gardinerna
sänker tonen, gömmer mig i vrån
ni mobbar med de minerna
men det tänker ingen på

ber till högre makthavare
med en nedstämd sång
vi ser ett samhälle i spillror
och en gängmedlems batong
illdåd, villrådigt splittrade viljor
rädslor är kvarvarande
som en fördröjd sista solnedgång

jag hade älskat dig natten lång
jag hade chansen en gång
livet var skimrande, likt lila liljor
går igenom min stela repertoar
och allt jag har är en lika likblek jargong

vi gräver vår egen grav
orkar vi vakna upp eller går vi mot en undergång?