när jag vandrar här
låter jag
framtidens vingslag
svepa förbi min fragilitet
med en melankoli stor nog
att dräpa självbelåtenhet

försakar allt jag har
ta inte det ifrån mig

när jag vandrar här
passerar jag
den enda vägen
för evigt varar inget

i en tid av rannsakan
lär man sig empiriskt

tålamodet odlas
när jag vandrar här

sjöarna och öknen
skyskrapor och bungalows
dygden rör sig stilla
i förgänglighet

den infraröda radarn
apostlarnas brevduvor
vår jordlott i rymden
- tillfälligt

vi kan försäkra oss om det
som står i vår makt
allt annat kan vi lämna
åt ödet