jag lämnar dig framför mig
en aning skeptisk, en vag schism
må dessa disassociationer i svag dimma
så ska jag aldrig ringa eller förvirra dig igen,
skingras och särskiljas

trotsar en norm tilltro
tar en nypa luft
en enda tillvaro av åtaganden
att ha och ta tillvara på

då var jag någon annan
förbannade namn
satan gav en rejäl skjuts
till en tillställning avslagen

ödet är ett flöde
liv vidrör liv
likt vykort illustrerat paris
att slicka din hud, fint amfetamin
Mon Cherie, du är ett döende bevis

skyddsmekanismer, sköldar
mot hot som medförs – över beröring
så om du gråter
vad gör jag?
ansikten som solen nätt förlät
distrikt där eliten, förgätmigej…
sköt dig in till himmelriket

modet föds med mord
du har förföljare, du följer
diskret vredet i asociala medier
där de ord som återstod
var galna genidrag
krig som rasar vidare
svår ångest, strategier
blåljus på, en sikt så svag
år av oljud och undanskymt ljus
nyanser likblekt grå
leda är lidande
nu som då
endast de fria får fly

nå, låt mig vara då och behåll bh:n på
så får vår oro stilla välsignas och bero

ett lätt naivt inrättat stativ
som en tung staty av bly
då målar du motivet
i alla möjliga ismer
hur många ekonomiska kondomer
du än må ha råd med
döms du på förhand
i folkvimlet – en deja-vù

en dröm om det ljuva livet…